Ursäkta att man vill bli lite älskad

?Välkomna ska ni vara till livet med Nora Jonasson! Här älskar man människor som inte älskar tillbaka. Här pluggar man till prov man ändå misslyckas på. Här blir man bjuden på fester men orsakar istället katastrofer på balkonger. Här är man vän med vänner som plötsligt tycker att man är ett riktigt svin. Här tror man att man är på ett visst sätt men så är man tydligen inte det. Här hånglar man vid gamla murkliga staket och tror att det är en bra idé. Här bakar man bullar som ingen vill äta, här vinner man i armbrytning utan att någon blir imponerad, här försöker man vara ung och allmänt normal men så är man visst inte det.?

Tänk att det kan vara så svårt, livet. Fast Nora inte har det så förfärligt, och vänner har hon också. Inte skär hon sig i armarna eller stoppar fingrarna i halsen, men ändå, en stadig känsla av att inte duga, inte vara tillräckligt smart, snygg, smal, cool. Efter en fest händer det värsta. Lisa, den älskade Lisa Lövely, skolans snyggaste tjej, hennes bästa vän, vänder Nora ryggen. Tror att hon har försökt sno hennes pojkvän. Det är inte klokt. Hon skulle inte ha lyckats även om hon försökte, och nu gjorde hon inte det. Eller? Vad hände där egentligen, ute på balkongen? Med Jack, Lisas kille. Sen står Stoffe där, i Siv Livs och är äldre och snygg och snäll och verkar tycka Nora är ... Ja, lite intressant. Och miraklet inträffar. De blir ihop. Så som Nora har längtat efter detta, att ha någon, någon som hör av sig, vill ses, någon att höra till. Fast hur lätt är det här med kärlek egentligen? Med Jossan och hennes kille verkar allt så självklart. Men med Stoffe blir det så avigt, som om något skaver hela tiden. Varför kan hon inte bli så där himlastormande kär som hon har längtat efter att bli? Vad är det för fel på henne?

På ett omisskännligt språk och med kilovis med humor skildrar Johanna Thydell i sin tredje efterlängtade un ...